Heidi Jergovsky


Den här novellen vann jag Aftonbladets novelltävling med 1997.

 

 

Visst, älskling?

 

Vem är det som äter pennor i det här huset? Hon muttrade för sig själv medan hon gick runt i lägenheten, svepande med blicken efter något att skriva med. Hon hade ju använt den vita med Statoil-reklamen så sent som i morse när hon löste korsord.

Där var den. Bra. Hon tog pennan och gick och satte sig vid det lilla köksbordet, där hon redan lagt två ark avsitt finaste brevpapper.

Med frånvarande blick såg hon ut genom köksfönstret och sög lite på pennan innan hon satte den till papperet och började brevet:

 

Hej älskling!

Välkommen hem från affärsresan. Du blir nog lite förvånad när du läser det här brevet. Ärligt talat är jag nästan lika förvånad själv. Förra måndagen när jag kom hem från affären låg det en broschyr på hallmattan om Kanada, och det verkade alldeles underbart att bo där, så jag tog ut min del av våra sparpengar och nu flyttar jag dit!

Det gick himla fort allting. Men så har du ju alltid sagt att jag är alldeles för impulsiv. Det är lite rörigt i lägenheten för jag har inte städat den här veckan. Ungarna hade visserligen kalas i tisdags, men du brukar ju säga att om något ska bli riktigt gjort här i huset så är det bäst att du gör det själv. Visst älskling?

Jag glömde hämta ut din ljusa kostym från kemtvätten. Tänk att du alltid har rätt. Du säger ju alltid att jag är så glömsk. Du måste i alla fall hämta den innan klockan fyra i morgon eftermiddag. Hoppas att du kan komma ifrån på jobbet. Du har väl inte glömt chefens middag i morgon kväll? Alla vita skjortor är tvättade och hänger på tork i tvättstugan. Hoppas någon av grannfruarna kan stryka dem, och knyta din slips också förresten.

Jag gav bort maten i frysen till Frälsis natthärbärge inne i stan. De blev jätteglada. Så nu kan du laga din egen spännande mat. Du har ju alltid sagt att jag lagar så tråkig mat. Jag vet att du inte ens kan koka potatis, men du får väl gå någon kurs. Det finns sådana för ungkarlar. Och en sån har du ju blivit igen. Bra va? Du har ju alltid sagt att du saknat den tiden. Visst älskling? Det där fixar du.

Hunden måste ut åtminstone tre gånger om dan. Om du rastar honom på morgonen, på lunchen och när du kommer hem får det räcka. Kickan måste hämtas från dagis före halv fem på eftermiddagarna. Och lämna henne går ju bra om du börjar arbetet en halvtimme senare. Hoppas din chef säger okej. Han är ju inte så pigg på sånt annars. Men du är ju bra på att organisera. Det har du ju alltid sagt. Visst, älskling? Att du lätt som en plätt skulle fixa alltinghär hemma utan att ens behöva tänka.

Jag har köpt både kattmat, hundmat och fågelmat så att det räcker ett tag, och undulaten fick sina klor klippta hos veterinären i onsdags. Hoppas inte Sickan valpar innan midsommar, så du hinner ordna allting runtomkring.

Jag har vattnat alla blommor, även de i trädgården. Gräsmattan kunde jag inte klippa eftersom du fortfarande inte har lagat gräsklipparen.

Kylskåpet är avfrostat, så det behöver du inte göra. Där finns visserligen ingen mat nu, så du måste handla. (Lövgrens har extrapris på köttfärs månaden ut) Jag sparade i alla fall en av mina hembakta limpor undan Frälsis. De ligger i skafferiet. Jag tror nog att du klarar dig. Du har ju alltid sagt att allting skulle vara bättre utan mig. Visst, älskling?

                            

Puss Tua

 

Hon vek ihop brevet med aningen av ett leende och lade det överst i en hög med nästan exakt likadana brev, knöt omsorgsfullt om det ljusblå sidenbandet igen, gjorde en vacker rosett, gick in i sovrummet och lade tillbaks bunten allra längst in i linneskåpet.