Eva Giese

 


 

Gräsens hav

 

Kom, låt oss fara på gräsens hav

över gröna djup, genom gungande strån.

Nu hissar vi segel, det blåser en vind,

som för oss bort, långt bort härifrån.

Vi styr mot Arkadiens fagra kust,

det skummar kring bogen av

hundloksblom

och maskrosens stjärnstoft dansar ner

på segel och bom.

 

Under oss anas en annan värld,

en hemlig mörk, av rötter och mull,

där det som förbrukats

blir jord och stoft,

och återuppstår till hav av gräs

för livets skull.

Men till Arkadiens fagra kust

de gröna vågorna skeppet bär

och den förliga vinden lovar oss,

att vi snart är där.

 

Kom, låt oss fara på gräsens hav

över gröna djup, genom gungande strån.

Nu hissar vi segel, det blåser en vind,

som för oss bort,

långt bort härifrån.

 

 

Forskarna kring Higgs partikel

 

Fritt efter Harriet Löwenhielm

Tallyho, tallyho vi har funnit ett spår,

ett spår av partikeln som kallas för Higgs.

Vår fruktlösa strävan ett fyrtiotal år

att snärja bosonen med lämpor och tricks,

har belönats och forskare drar till Gene`ve,

fast bevisningen ännu är oklar och skev

om det finns en partikel som Higgs

 

Ett under har skett, vi står fasta i tron.

Det var Higgs boson vi  såg spåret av.

Den försvann sen den fötts i en vild kollision

i en underjordstunnels partikelhav.

Vi såg världsalltet byggt som en stor katedral

där varendaste sten bar ett stänk utav Graal,

Guds partikel och livets nav.

 

Tallyho, tallyho det har talats om pris

men på sådana ting vi aktar ej stort.

Ändra oss kan vi ju givetvis,

vi som hittade nyckeln till kunskapens port.

Men vem ska få fara till Sveriges land

och motta priset ur konungens hand,

för något som flera har gjort?

Higgs partikel.

 

Hav tröst, hav tro, du mänsklighet,

snart röjes alltets hemlighet.

De vises sten i all sin glans,

som knappt vi trodde att den  fanns

skall bli vår trygghet och vårt värn,

den dag den föds där ner´ i Cern

 

Acceleratorn där den står

och outtröttligt går och går

ska i sitt inre skilja ut

den Higgs partikel som till slut

ska ge oss nyckeln till det rum,

där skapelsens mysterium

för var och en blir uppenbar

och varje fråga får sitt svar.

 

Här målas upp ett sceneri

till en vision hur det kan bli:

För när som anden i ett glas

då flaskans glas har gått i kras

blir fri och bortom all kontroll,

så slungas vi till ruta noll

i ett Big-Bangs partikelhav,

där världar föds och går i kvav.

 

TV-eken

 

Det står en ek vid vårt TV-hus,

ett träd av mäktigt format,

uti gatans mitt i trafikens brus 

som ett eget naturreservat.

 

Med rötterna djupt i historisk mull

den stått så stadigt och tryggt

som var den en rastplats för fåglarnas skull

och människotankarnas flykt.

 

Dess levnadssaga blev rik och lång,

den grodde som litet skott

och under de femhundra årens gång

har kungar kommit och gått.

 

Till Borgen på Ladugårdsgärde red

Karl-Johan stolt på sin häst

att se exercisen i räta led

från den utsiktsplats som var bäst.

 

På mark runt eken drogs gatan fram

med hus där folk skulle bo,

men på Gärdet betade får och lamm

som gav lite lantlig  ro.

 

Borta sen länge är lamm och får 

och eken är gammal och grå.

På Gärdet firas det varje vår

med drakar högt mot det blå.

 

Man kämpat för eken en sista strid

och kampen har varit lång.

Nu önskar jag eken evig frid,

ett kretslopp får ha sin gång.

Karl-Johan - en ädling i skogen.  

Tillvaron var grå och kass

bland en soppig underklass,

tills en kung av gallisk ätt lät mig komma till min rätt.

en gourmé han var helt visst.

Hatten av för Jean-Baptiste!

Nu vänder sommarn blad.

 

Nu vänder sommarn blad och skriver till till september,

att ingenting som frambragts av ljuset och av värmen

må anförtros åt slumpen eller åt tanklöst slarv.

Hon skriver silvrig ljung och rönn med tunga klasar

och äppelkart och nypon och slånens dimblå bär.

Och icke att förglömma den kära köksträdgården,

den givmilda och rika som snart ger ymnig skörd.

 

Sen går hon sakta bort och bleknar till ett minne

och sommar läggs till sommar och åren läggs till år.

Och genom krig och kriser och fasorna i världen,

så glittrar sommarviken och vajar gräs och blommor 

som tecken på att livet är okuvligt och starkt.              

 

Likt stenarna vid stranden

 

Likt stenarna vid stranden

som sköljs av havets vågor

och slipas mot varandra

och nöts emot varandra

i dyning efter dyning

så är för dig och mig.

 

O, finge vi den nåden

att alltid vara samman,

att vaggas med varandra

när evigheten kallar

som stenarna vid stranden

när havet gått till ro.

 

 

Leendet

 

Han gav mig sitt leende, 

bussens chaufför,

mitt i morgonrusningen.

Jag bar det med mig hela dagen,

tills det blev mitt eget.

Då gav jag bort det.

 

 

Hur kommer det sig

 

Hur kommer det sig

att alla går så fort nuförtiden,

snabba som gaseller ilar de förbi mig.

 

Hur kommer det sig

att kassen med mjölklitern och brödbiten

blir tyngre för var dag som går.

 

Hur kommer det sig

att när jag ser mig i spegeln

möter mig min mors ansikte.

 

Skuggorna är långa vid den här tiden.

 

 

Ni har missat nåt

 

Nog skulle jag kunna tota ihop en dikt lika bra som Edith Södergran och dom.

- bara jag hade tid.

 

Och spela fiol, ja Herregud, jag skulle riva av en violinsonat så ni skulle inte tro era öron,

…men jag har ju min axel, frozen shoulder, you know.

 

Och om det inte vore för min enorma höjdrädsla, skulle ni få skåda mig gående på lina

mellan skyskrapor på Manhattan.

 

Och kunde jag bara få ner mina hålfotsinlägg i ett par balettskor,

då skulle ni få se på Svansjön!



Dagen naggas i kanten

Dagen naggas i kanten,

blir till en ynka strimma.

Solen vänder sig bort

och visar sig bara på ryggen.

 

Nu är kommen den tid då

efter vardagens möda

soffhörnets mjuka famn

väntar med älsklingsboken.

 

Där i skenet från lampan,

fly på magiska vingar

prova ett annat liv,

fast tryggt förankrad i soffan!

 

Anemone nemorosa

 

Nu är himlen här på jorden,

nebulosor utav sippor

invaderar hagens tuvor

bildar drivor invid stigen

letar upp vart dunkelt skrymsle

täcker det med vita stjärnor.

 

I var blommas fina kronblad

stämmer livet träff med döden,

kosmos famnar mikrokosmos 

i ett kretslopp som är evigt.


Bespara mig…

 

Bespara mig änglar och serafer.

Helst vill jag återse mina träd.

Pilen, min lekkamrat

som växte sig stark nog

att erbjuda sina grenar

som utsiktsplats.

Trädets hud mot min.

 

Den gamla eken,

väktaren vid rikets slut,

som dog av sorg,

när bäcken kvävdes

och fåglarna flydde

bullret från grävskopor.

 

Och hasselträden,

tempel av jättebuketter

med svart jordgolv.

Strött däremellan vårlökens prinsesskronor

i mattan av multnande löv.

 

Bespara mig änglar och serafer.

Kommunikation

 

Vid busstationen står en liten klunga

av skolungdomar väntande på bussen,

och killarna har jeansen ner på stussen.

”Dom har det bra som friska är och unga”,

 

så tänker gubben när han går ombord.

”Men så dom klär sig, hu, och dom är lata,

och säkerligen helt illiterata”,

så tänker gubben, ”sanna mina ord”.

 

”Nån plats det kan jag näpperligen hitta,

att be om en, det verkar ju förmätet.

Förr var det bättre, nutiden är pest.”

 

Då händer det nånting: ”Här får du sitta!”

En jeansklädd yngling reser sig från sätet,

erbjuder platsen med en artig gest.

 

Så inte ska man vara fördomsfull,

om ni vill ha min egen syn på saken,

för om än jeansen hänger ner på baken

kan killen ha ett hjärta utav gull.

Mormor och Jesus                                  

 

Minns du, mormor, i din himmel

när vi gick på Drottninggatan?

Fem var jag och du var sjuttio

och din hand var hård och knotig

utav värk från reumatismen.

Snöglopp, skenet utav lyktor,

speglingar i vattenpölar.

Där, på krönet mitt i backen

drog jag ivrigt dig i ärmen,

för mitt öga hade fångats

av en syn i ramaffären.

 

Själve Jesus satt i guldram,

allvarsam med blicken lyftad

liksom skådande Gud Fader.

I ett sken som kom från ovan

lyste Jesu händer vita,

händer för kontorsarbete,

men vad visste jag om detta.

Håret låg i mjuka slingor,

axellångt. – Jag var betagen.

Hans karisma genom rutan

lyfte mig mot himlarymden.

 

Fylld av en slags helig ande

drista´jag mig till att fråga

”Kan vi inte köpa tavlan,

du och jag som gillar Jesus?”

Men du svarade nåt knotigt,

att vi redde oss förutan.

Hemåt gick vi genom slasket

med min hand uti din näve.

 

Många gånger sen i livet

tyckte jag mig ana någon

en beskyddare, osynlig,

en som hjälpte mig på vägen.

Jesus, trodde jag, och tänkte

på min barndoms vackra tavla.

Men nu vet jag bättre, mormor,

det var du och ingen annan.

                                               

HÖGSOMMAR

Sommarn är så smärtsamt vacker,                                                                                                                                                                                                                            

gula måran tung av nektar

strör sitt guldstoft ibland gräsen. 

Samsas gott med achillean,                                                              

röllikan, vars täta knippen                                                   

rymmer tusen vita kronblad

därav namnet millefolium.                          

Skir stellaria spänner trådar                                     

över markens alla örter                      

tänder stjärnor mitt på dagen                              

under blåa himmelskupan.                                             

 

Bilder ifrån svunna somrar

stiger fram ur minnets dunkel.

Skuggestalter som var glömda

väcks till liv av ljud från syrsor

som om döden bara varit                                                          

en törnrosasömn, en paus,

innan allting blir som förut

i en sommar som är evig.

Verktygslådan

 

Jag vet ett ord, som ifall jag fått råda,

bort stanna kvar bland spikar och bland bräder

och grova karlar uti snickarkläder.

Jag syftar här på ordet verktygslåda.

 

När landet dignar under krisens våda

hörs lugnande besked från TV-skärmen:

”Förfäras ej, nu kavlar vi upp ärmen

och står beredda med vår verktygslåda”

 

Vad gömmer du, förunderliga låda,

som får de styrande att så agera

och gripa efter dig i vild panik?

 

Det undrar jag, ja jäklar och anåda,

för Back to basic vill jag propagera:

Tillbaks med tumstock, hammare och spik!

  Höstsignal

 

  Fåglarna har avsänt ett sms på himlen.

  

  Mottagaren

  den högresta björken förstår budskapet

  levererar en gul trumpetstöt.

   

  Det är signalen: gör er redo!

 

  Rönnen drillar röda klasar,

  slånen sjunger en dimblå melodi,

  fallfrukten spelar puka.   

 

  Linne’ biter i det sura äpplet

-         inga smultron längre                  

 

Tillväxt

 

I spindelns nät vi sprattlar ett, tu, tre,

men själva spindeln kan vi inte se.

 

 

Jag vet att man ska åka kommunalt,

att bilen den spyr ut en massa gift,

men att planera da’n är en bedrift.

Med tidsreserven är det ytterst skralt.

 

Man flåsar in på jobbet, stämplar ut,

man köper mat från andra sidan jorden

och har förträngt de många varningsorden

om att vårt klots resurser snart är slut.

 

När flickan skjutsats hem ifrån sin ridning

och ifrån fotbollsträning hennes bror

i nya skorna välgjorda och fina.

 

Jag sjunker ner och somnar vid min tidning

med reportage i bild om fotbollsskor

som görs av magra flickor uti Kina.

 

Man gör så gott man kan fast ingen hurrar.

Det är väl bra att tillväxthjulen snurrar.

Nånstans får nån betala givetvis,

Tyvärr, min vän, ty allting har ett pris.

 

I spindelns nät vi sprattlar ett, tu, tre,

men själva spindeln kan vi inte se….

Den obefläckade avlelsen.

 

Efter läsning av Gösta Åbergs bok ”Handbok i svenska språket”

 

 

Nog blev min häpnad övermåttan stor,

när ordet avlelse står som det enda rätta,

ej avelse, vilket de flesta tror. 

Att tala rätt hör inte till det lätta.

 

Svensk språknämnd ger åt avlelse sanktion

och man får lyssna med respekt till expertisen.

Min dator sitter inne med bevisen,

men medge – ordet har en löjlig ton.

 

Att tro på fläckfri avelse är hårt

och obefläckad avlelse än värre.

Min självtillit och tro har lidit svårt,

förhållandet är ansträngt till Vår Herre.

 

Men språket ändrar obönhörligt form

till språkpolisers ruelse och smärta.

En gång står kanske avelse som norm

för ordet och då fröjdar sig mitt hjärta.

 

 

SYSTRAR

  

De sitter tillsammans

två unga systrar

för en stund förenade

leende läsande

huvuden ihop.

 

Länkar från håret

blandas med varandra

såsom när de sjunger

stämmorna blandas 

alt och sopran.

 

Deras bara armar

värnlösa smala

ber om beskydd.

 

Väck dem varligt när tiden är inne

låt dem få drömma ännu en stund.

När livet är ungt är det skört såsom glaset

kan lätt fås att brista till skärvor och kross.

 

En droppe av stillhet

som kommer att falla

och brista

och ingenting blir som förut.

 

 

Till minne av semmelälskaren

och snusdosesvarvaren

Adolf Fredrik

 

Uti fastan åt han med glädje

hetvägg - och ni måste medge

att slutet han fått

var ovanligt gott

och efter kom Gustav den tredje

 

 

Börskursgalopp

 

Börsen och kursen går opp och ner, opp och ner

Kurvor och staplar så långt man ser, fler och fler

Vem ska förvalta mina fattiga slantar

börsen har inga silkesvantar?

 

 

Jag bläddrar febrilt i min fondkatalog

Det gäller att väga rätt på en våg

med högrisk och lågrisk och mittemellan

Man vill inte gärna gå i fällan

 

 

Du bör inte välja en högriskfond

då kan du komma på obestånd

Rött är härligt, men farligt, farligt

Grönt är för mesigt men gult är försvarligt

Jämnt får man ligga i som en rem

    PPM  PPM  PPM

Börsen och kursen går upp och ner, ner och opp

STOPP        

 

 

Köp aktieobligationer!!

                  

Med dom kan du vinna och inte förlora

vinstmarginalerna - ovanligt stora

Det finns mycket att välja på

Nordiska bolag, stora och små

 

 

Mellersta Östern, Ryssland och Kina

Och Indien, Japan och Hercegovina

och olja och gas och kärnkraft och kol

och koppar och zink och rostfritt stål

Överallt ska man vraka och välja.

Vad ska förkastas och vad ska man svälja?

 

 

Ett par säkra aktier kan man väl ändå unna sig?!

 

Ericsson rött och Nokia blått

precis tvärt om kan de bli som ett skott

Husqvarna, Boliden - vinsthemtagnig

USA och dollarn, och allmän försvagning,

Euron som stiger, och kronan som flyter,

man trycker på knappar och säljer och byter,

 

Och Nordbank och Sydbank och Håtunabanken,

Nu går jag ur och ger blanka fanken

i bolagsrapporter och tillväxtprognoser

och svajande kurser, och baisser och hausser

För än går det ner och än går det opp

 

Nu är det slut på min börskursgalopp.

 

Gräsens hav

 

Kom, låt oss fara på gräsens hav

över gröna djup, genom gungande strån.

Nu hissar vi segel, det blåser en vind,

som för oss bort, långt bort härifrån.

Vi styr mot Arkadiens fagra kust,

det skummar kring bogen av

hundloksblom

och maskrosens stjärnstoft dansar ner

på segel och bom.

 

Under oss anas en annan värld,

en hemlig mörk, av rötter och mull,

där det som förbrukats

blir jord och stoft,

och återuppstår till hav av gräs

för livets skull.

Men till Arkadiens fagra kust

de gröna vågorna skeppet bär

och den förliga vinden lovar oss,

att vi snart är där.

 

Kom, låt oss fara på gräsens hav

över gröna djup, genom gungande strån.

Nu hissar vi segel, det blåser en vind,

som för oss bort,

långt bort härifrån.